Så vacker man är på morgonkvisten innan man fixat sig va? Eller inte... :P



Klockan är sju på morgonen och jag känner mig som en zombie. Harry väckte mig och Micke för en halvtimme sen med sitt jamande utanför sovrumsdörren.



Han hade glömt bort oss hela natten och alltså varit tyst, men när Mickes klocka började ringa så körde hela sympfoniorkestern igång... Vilket i och försig var bra för Mickes skull. Inget mer znoosande för hans del.. :P



Hur kan man sova när den här lilla tigern ligger på lur och smyger sig på en? För att göra det han älskar mest: Förvandla mattes hår till en taggbuske....



Nä. Nu blir det pluggi pluggi-time. Bläää....