Bakis första dagen på nya jobbet

 

Första dagen, vem lyckas bättre med det än jag? inte många.

 

Det började med att jag fick ett samtal från Annika igår kväll, hon tyckte att jag kunde följa med henne och Madde ut. Jag sa att jag var nyduschad, trött och skulle upp och jobba idag, men efter någon minuts tjatande så gav jag med mig till slut. Så det var bara att släpa sig upp från sängen, bort från dumburken och börja skapa sig ett nytt ansikte.

 

När jag äntligen är färdig med hår, smink och kläder så börjar jag ta på mig skorna och ska precis lämna hemmet. Då får jag ett meddelande och jag tänker "Det skulle ju vara just typiskt om de hade ändrat sig nu"

 

"ingen idé att du kommer in, för vi ska dra hem snart i stället" stod det.

 

Så där stod jag, precis som Heidi skrev: med dagens i-landsproblem.

 

Mejkad och fejkad, till ingen nytta. Skulle man bara tvätta av sig skiten som man lagt ner energi på för att gå och lägga sig igen?

 

Nähä du.. Så lätt ger inte Linda upp nöjet! Trots att hon ska upp och jobba sin allra första dag på sitt nya jobb dagen efter.

 

Jag tänkte att Jossan brukar vara på, så jag slängde iväg ett sms till henne och frågade ifall hon ville ta en öl eller två på nivå. Svaret blev ja, så jag hann se nästan hela kustbevakarna, sen var jag tvungen att åka.

 

Eftersom tunnelbanan på gröna linjen hade spårat ur under dagen, så var jag tvungen att först ta bussen till telefonplan, för att sen ta tunnelbanan till hornstull och där byta till buss igen för att äntligen komma fram till Fridhemsplan.

 

Då ringer Jossan och säger att hennes tunnelbana inte gick som hon trodde, så hon och Jossan F skulle bli tio minuter försenade. Efter att jag har väntat tio minuter så ringer hon igen och säger att dom måste byta till ersättningsbuss i Åkeshov p.g.a  att det urspårade tåget skulle lyftas bort från spåret. Så jag skulle få vänta lite till.

 

Efter ett tag så ringer hon åter igen och berättar att de var typ 400 pers som väntade på en buss, så de skulle ta en taxi i stället.

 

Efter en tid som kändes som en evighet ute i kylan så anlände äntligen mina efterlängtade Josefinor, så det var bara in och börja klunka. Jag kände mig lite smått stressad, för jag ville vara hemma till tolv så jag kunde vara utvilad idag.

 

Men i takt med att nivå-cidern och ölen åkte upp i huvudet så åkte också nivån för min optimism upp, och i samma takt åkte tidsuppfattningsförmågan ner. Så klockan tickade naturligtvis iväg...

 

Så där vaknar jag upp på morgonen, knappt nykter, med världens huvudvärk och lika pigg som Skalman..

 

Det är ju rutin på helgerna, och i vissa andra fall, men inte första dagen på sitt nya jobb! När jag kom dit var jag utsvulten och svimfärdig, med en mage som jag inte ens tänker prata om.

 

I början gick det lika snabbt som - åter igen - Skalman. Jag mindes fortfarande hur man skulle göra med allting, men med bakis-skakiga händer och darrande ben gick det verkligen i slowmotion, jag var så virrig att man kunde ha misstagit mig för gamla tant Agda som nyss rymt från ålderdomshemmet.

 

Men med tiden så gick det bättre och bättre, och efter någon timme gick det som en dans på rosor. Det är verkligen mycket skönare i Nacka än på Centralen!

 

Tjejerna verkar jätte sjyssta, killarna har jag dock knappt pratat med eftersom jag står framme i kassan och de bak i köket. Men de är säkert trevliga de med.

 

Den enda jag inte gillar är den andre chefen, alltså han under den högsta. Det är inte så att han är otrevlig, men han verkar så jävla butter. Vad man än säger så kan man ändå inte locka fram ett endast litet léende. Inte ens om någon säger eller gör något roligt kan han ens så mycket som att dra på smilbanden en aning...

 

Ja ja, jag ska inte bilda mig för stor uppfattning ännu, jag får se hur det känns om en vecka : )

 

Nu ska jag fortsätta titta på filmen Man on fire med Denzel Washington. Jag älskar verkligen honom, han är bland de bästa skådisarna någonsin.

 

Natti natti!